30 december 1997. Toppdomänen .NU har öppnats upp publikt och vem som helst kan registrera en domän utan krav. Eftersom jag redan jobbade i webbranschen var det helt naturligt att spendera julledigheten med att söka på diverse onödiga domäner. Som Star Wars-fan låg det nära till hands att skriva in starwars.nu. Okej, den är ledig, men vad ska jag med den till? Och ska jag verkligen betala för en domän som jag inte ens vet jag ska ha den till? Men det var ju ändå Star Wars, så jag tog upp kontokortet och knappade in siffrorna.
Exakt vad som hände den närmsta tiden efter har jag svårt att minnas. Något form av lockande meddelande la jag antagligen upp, eftersom flera hörde av sig för att hjälpa till. Jimmy Poopuu tog fram en design som fick starwars.nu att bli något mer än ännu en dåligt formgiven fan-sida med animerade GIF:ar (som det hade blivit om jag slängt ihop den själv). Fler hörde av sig och ville hjälpa till. Herregud, vad hände och vart var vi på väg?
Minnet sviktar som sagt, men ett datum som etsat sig fast extra hårt är 990122. Den 22 januari 1999 anordnade Hyperisland en konferens i Karlskrona och skolan, som var världskänd i webbvärlden, fick folk att vallfärda dit. Gratis flygbiljett från min dåvarande arbetsgivare och jag var på väg. Daniel Achilles (nu Bruce) och Kristoffer Bergqvist hade tidigare hört av sig och vi bestämde träff för att nörda ner oss riktigt ordentligt. Vi la upp planer för sajten och hur vi skulle ta över världen. Daniel tog fram ny design (ja, den håller än idag) och vi körde på i full fart. Gasen i botten. Hur mycket energi och kärlek som helst. Allt var möjligt och vi var alla odödliga Jedis.
Under våren 1999 var vi ett stort gäng som hängav oss till att fylla starwars.nu med innehåll. Daniel Johansson skrev spelrecensioner snabbare än han tryckte på handkontrollen. Magnus Johansson fyllde sin bokhylla med alla böcker det stod Star Wars på. Vi öppnade upp ett forum så svenska fans hade ett ställe att prata av sig på, styrt av bland annat Li Forsberg. En guide över Star Wars-universumet la vi upp och så klart en egen sektion dedikerad leksaker. Erik Dahlström och Johan Rünow, båda från var sin ände av landet, spred kärlek och livsnjutning runt om i redaktionen. Även om vi aldrig såg oss som en nyhetssida var vi ändå måna om att svenska fans skulle kunna läsa det senaste på svenska, något som Thommy Ansersson hade örnkoll på.
Premiären i maj närmade sig och det var ett febrilt arbete som pågick hela tiden. Någonstans där mellan alla rader av programmeringskod, recensioner och nördande insåg vi att den svenska premiären i augusti inte gick att vänta på. En sådan här sak kan bara upplevas på ett sätt: på en världspremiär. Med gott självförtroende, hårt jobb och säkert en gnutta tur ordnade vi sponsring av bland annat flygbiljett och en bärbar dator. När jag och Kristoffer Bergqvist väl klev av planet i New York i mitten på maj 1999 var det så overkligt att vi antagligen inte ens förstod var vi höll på med. Eller så är det bara mitt minne som sviker mig igen.
En sak var vi dock säkra på: vi skulle behöva ta oss till Ziegfeld-biografen för att bli en del av den seriöst organiserade kön. Vi hade tidigare skrivit upp oss på en lista och fått ett antal tider då vi skulle stå i kön. Gjorde vi det var premiärbiljetterna våra. Sagt och gjort, vi satte oss där mitt på Manhattan och tyckte vi var sjukt coola när vi skrev dagsrapporter och krönikor på den bärbara datorn. Premiären närmade sig och det var en smått kaosartad stämning när alla skulle in på biografen. Efteråt, på väg ut, var det lugnare men desto mer kaos i huvudet. Vi hade sett en världspremiär. Av Star Wars! Sjukt mäktigt. Eller var det det? Jag vet att jag under en radiointervju redogjorde för hur bra filmen var. I efterhand var det tydligt att hela upplevelsen var det som jag recenserade. Filmen kom liksom längre ner på listan, både mentalt och vad gäller betyg.
Väl hemma igen insåg vi alla en sak: att köa måste vi även göra i Sverige. Och det var här som jag personligen tycker att starwars.nu blev till på riktigt. Cirka 50 timmar innan biljettsläppet till den svenska premiären ställde jag min privata tjock-TV och Nintendo 64 utanför biograf Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm och satte mig där tillsammans med övriga från redaktionen. 49 timmar senare gick kön ända upp till Sveavägen och för er som inte vet hur långt det är har jag svaret här: 280 meter. Aldrig någonsin tidigare hade det köats för biobiljetter i Sverige på det här sättet. Men det slutade inte där.
Om vi kunde samla så mycket Star Wars-fans på en trottoar inför ett biljettsläpp, borde vi då inte göra något inför själva premiären? Thomas Sjöblom och Andreas Jarlén, nya bekantskaper från kön, tog på sig uppgiften att leta lokal. På den lilla tiden vi hade på oss lyckades vi inte bara hyra Lava (Kulturhuset) och fixa sponsring av lokalhyra, läsk, prylar och gud vet allt – vi fyllde även hela lokalen till bristningsgränsen och fick de mest hängivna starwars.nu-föjlarna att tåga med oss till Rigoletto där vi tillsammans såg den svenska premiären. Cantina Pre-Party 1 var en succé.
Allt det här gjorde vi om ytterligare två gånger och efter sista visningen av Episod III på bio fanns det bara ett sätt att gå vidare: genom att säga hej då. starwars.nu lades officiellt ner 2015.
I år har det gått 10 år och även om det känns som en evighet finns det så starka minnen kvar att allt kunde hänt igår. Det starkaste som lever kvar inom mig är ändå vänskapen. De vänner jag fick under den här tiden står mig fortfarande väldigt nära och när vi idag den 16 december 2015 samlas igen för att tillsammans gå in i biografen är det inte bara Star Wars jag tänker på. Jag tänker på er, mina kära vänner, och er där ute som gjorde starwars.nu till vad det var. Och till dig, dig och dig (och dig) som inte står med i namn ovan: ni vet vilka ni är och det här är tillägnat er minst lika mycket.
Tack för allt och May the Force be with us. Always.
p.s. Vill du prata med oss i redaktionen eller med andra fans hittar du oss numera på Facebook.
Säg gärna vad du tycker!