Livet som triathlet
Väder: -8, halvklart
Sömn: snurrigt trött
Humör: hemlängtan
Totalt antal km: 40,4
Sista dagen. Tänk vad skönt att komma hem igen. Men tänk också att det är idag som är sista chansen att ta i på riktigt och öva teknik utan att känna sig stressad över något. Innan Vasaloppet kanske jag hinner med en tur hemma i Stockholm om snö faller över valda delar av stan och kanske även en sväng över en helg upp till Mora för att stärka självförtroendet.
Väder: -20, klarblå himmel
Sömn: trött, trött, trött
Humör: vill mest bara sitta inne framför brasan
Totalt antal km: 29,9
Kallt, så kallt, kallt, kallt, kallt. Sa jag att det var kallt? Pälsade på mig den vanliga träningsmunderingen men satte på mig ett extra underställ på överkroppen. På händerna körde jag de tjocka fodrade slalomhandskarna istället för de tunnare och det var väl tur det för annars hade det aldrig gått mer än ett par meter.
Väder: -10, snöfall
Sömn: fysiskt utvilad, men mentalt seg
Humör: nyfiken på hur det är att köra i nysnö
Totalt antal km: 30,4
Första dagen med nysnö och snöfall. Så hur kan det vara att köra i nysnö? Säkert jättehärligt och romantiskt om du är med din käresta och åker från a till b för att se på naturen och kanske lägga ut björnfällen vid en öppen brasa. Men vill du åka på tid så är det inte de mest optimala förhållandena med ymnigt snöfall och ospårade spår.
Väder: -7, molnigt, lätt snöfall vid lunchtid
Sömn: utvilad (!)
Humör: sugen (på mer mil i spåret)
Totalt antal km: 32,5
Idag var det dags att vara ute i spåren på riktigt och då framför allt lite längre. Igår var det ju trots allt bara ett kortare testpass så idag handlade det mest om att vara ute minst 3 mil. Och just 3 mil blev det ganska exakt. Det kändes varmare än vad det var (för mycket kläder?) så min tro om att fästvallan jag satt på var fel, var fel. Jag hade alltså rätt valla på, men att första varvet på 5 km-spåret var bakhalt handlade alltså om tekniken (så klart).
Någon sa att de bästa triathleterna i världen är simmare från början, eller i alla fall att de simmat sen tidig ålder och har tekniken i ryggraden. Och visst kan det stämma, för simning är den gren som jag personligen tror är svårast att träna upp om du inte utövat den alls tidigare. Att springa kan alla lära sig och cykla har ju de flesta redan lärt sig så det är bara att trampa mer effektivt. Men att simma och då framför allt crawla kräver galet mycket tid i bassängen.
På den underbara träningssidan Funbeat (där jag försöker registera all min träning) fick jag tips om en PDF innehållandes ett stort gäng olika övningar. Den finns att ladda hem här (originalplats) och även här (från min blogg, ifall den tas bort).
Väder: -10, blå himmel
Sömn: lite halvseg efter gårdagens nyårsbubbel
Humör: taggad men nervös inför vallningen
Med tanke på att det var nyårsafton igår så tog vi alla en behövlig sovmorgon. Efter att ha legat halvvaken i ca 30 min så gick jag till slut upp kl 10. Jag hatar att frysa och hade krypit under två filtar plus ett täcke, vilket hade behövts om det var -25 ute och ingen eld i brasan men nu var elementet på full värme så jag kunde gå ut på en morgonkisspaus utan att frysa det minsta. De andra kom upp strax innan 11, vilket resulterade i härlig långfrukost.
Den 22 februari ska jag åka Vasaloppet. 9 mil från Sälen till Mora. Ganska långt, speciellt när det var typ 15 år sedan jag sist stod på ett par längdskidor. Men det ska gå, det måste gå, för det är avslutande loppet i En svensk klassiker. Det började med Vätternrundan, sedan Vansbrosimningen och nu senast Lidingöloppet.
Nytt år.
Ut med det gamla, in med det nya.
Nya vad.
Nya krav.
Nya löften.
Nya måsten.
Allt det där låter i mina öron så himla kravfyllt och oerhört stressande. För vem och till vilken nytta, egentligen? Varför inte istället fokusera på att må bra. Det ska i alla fall jag, dessutom ska jag försöka ha väldigt roligt på vägen.
Ny inriktning på bloggen. Det är i alla fall något jag tänkte styra upp, med start nu. Det som jag tidigare skrev om här handlade uteslutande om webben; tekniken där omkring samt livet i branschen. Efter mer än ett års olust att skriva fler inlägg (i den gamla bloggen), samt att jag idag inte längre är anställd på ett webbföretag, kom jag fram till att den gamla bloggen helt enkelt åker ut och det nya intresset får ta plats istället: min träning och livet som triathlet.
Men varför träning istället för webbteknik? För två år sedan började jag springa på luncherna - något som jag får tacka mina dåvarande arbetskollegor för. Innan dess hade jag levt ett väldigt oaktivt liv framför datorn som innebar med en ohälsosam kombination av för lite träning och alldeles för mycket skräpmat. Jag såg ut där efter, men mådde framför allt inte helt 100 % bra där innerst inne. Och det tycker jag personligen är bland det viktigaste här i livet - att hitta en harmoni inom sig själv. Fär snart ett år sedan hade lunchlöpningen tagit mig så långt att jag sprungit ett halvmarathon och verkligen fått blodad tand för att ta det ännu längre. Till min förtret åkte jag (på grund av överträning) på en sliten/skadad fot, men för att inte avbryta min träning helt och hållet letade jag upp en triathlon-klubb för att få mer alternerad träning. Idag är jag mer taggad än tidgare och även om jag enbart ställt upp i en endaste triathlon-tävling så kallar jag mig ändå triathlet. Men det viktigaste av allt - jag mår bra innerst inne.
Tanken men den här bloggen är inte att
Tanken är att med hjälp av verktyg som tips på rolig träning, peppande historier om tävlingar samt förslag på god och bra kost ge inspiration till er som läser, oavsett ambitionsnivå, och få er att röra på er och må bra där innerst inne. Jag är dessutom en rätt stor teknikjunkie och risken är därför stor att det kommer färga av sig på ett par inlägg…
Så välkomna till ett nytt år och en ny blogg.
Kommentarer